Något som är fruktansvärt oförskämt och rent ut av fult, är bortskämda och snobbiga barn. Tyvärr har vi några av dessa där var jag står med hästarna. Barnen skäller på föräldrarna, det är föräldrarna som springer och mockar och fixar allt åt deras ponnyer utan att säga ett enda ord. Jag blir så arg så jag kokar när barnen skyller på att ponnyerna inte gör som de säger, när de själva inte kan rida för fem öre. När föräldrarna försöker hjälpa till så gott de kan men barnen bara fnyser åt dem och säger aldrig tack när mamman eller pappan fixat iordning boxen så fint. FY SKÄMS PÅ ER. 

Nej nu ska jag inte komma här och tro att jag är något men jag har då minsann fått klara mig själv. Och det är jag faktiskt tacksam över! Jag har aldrig i mitt liv fått en box mockad åt mig, fått bärhjälp med de tunga hökassarna när jag var 10 år gammal. Eller fått vattenhinkarna klara efter ett hårt ridpass, då var det bara att fylla och bära på mina skakande armar. Men vad jag vuxit! Jag kan ta hand om grejer själv, jag tar ansvar för "mina" egna hästar och jag vill inte ens räkna hur många gånger jag satt upp på hästar med 39 graders feber och nästan dåsat i backen av utmattning. MEN hästarna var ju tvungna att ridas, de är inte sjuka och kan vila när jag är sjuk. Jag har fått hjälp av min kära pappa att köra till ett x antal tävlingar, familjen har varit och kollat på mina små klubbtävlingar när jag var liten och även de större tävlingarna nu när jag har tävlat högre. Vad tacksam jag är över det! Blir så frustrerad på framför allt tävlingsplatser där barnen snäser och är allmänt otrevliga mot sina egna föräldrar som kör, bär och betalar bäst de kan. Nu är det dock inte bara barn vi snackar om, sorgligt nog finns det de som är i min ålder som håller på likadant. Det är pinsamt.