Det är helt sjukt.
Vi stiger upp frivilligt kl 05 på en lördagmorgon. Vi utsätter oss för extrem kyla men klagar inte. Vi blir trampade på tårna, flyger av och bryter ett ben här och var men fortsätter ändå. Vi tar ansvar för en varelse på 600 kg. Vi utsätter oss för fara varenda dag, frivilligt. Vi bär tunga hökassar och tömmer enorma skottkärror. Vi rider ute oavsett väder, oavsett årstid. Vi kan vara utan mat i en hel dag utan att klaga.
Vi är rätt jävla uthärdade är vi inte, hästmänniskor?
Kommentarer
Trackback
